mjaa, roligare har det varit

En förvärvsarbetande småbarnsfar med stort renoveringsintresse som mig själv har ju alltid försökt bibehålla attityden om att man alltid ska prova innan man vet om det är svårt, jobbigt eller rent omöjligt. Ibland kan det som tycks vara en riktigt enkel uppgift ställa till det rejält och orsaka skador på både nerver och lemmar.

Nu har vi ju väckt utbyggnadsmonstret igen (för sista gången) och breder ut husets vingar cirka tio kvadrat vid entrén till kåkstackarn. Har tänkt på honom (kåken) under de sena mörka kvällarna som medelst kyla och blöta löv smekt dess kala och trasiga väggar. För honom (kåken) måste detta te sig som ett utdraget och återkommande tandläkarbesök. Det dras, slipas och bankas. Allt flyttas omkring och runt. Efter kvällens eller kanske helgens eskapader när vi med ömma knogar går och lägger oss så får han stå där, sliten och med bedövning som börjar släppa och fortfarande veta att detta var inte sista gången.

Ja ja, hursomhelst. Vi murar nu upp grunden och ska gjuta betongplattan innan vi åker till Svedala. Tänk att det kan vara så satans svårt att lägga tegelsten ovanpå tegelsten för att forma en vägg. Inte är det roligt heller. Snett blir det och fult också.